Erotiquelle’s Kira

Erotiquelle’s Kira är en mycket fin rottisblandis med de allra bästa mentala bruksegenskaper och en fantastisk exteriör.

Blandrashund med brukshundsegenskaper

Erotiquelle’s Kira är en blandras med mycket goda brukshundsegenskaper. Hon är min nionde hund totalt varav 8 av de hundar jag haft, har varit brukshundar eller haft tydligt brukshundsblod i sig. Västgötaspetsen, som var min första egna hund, var boskapsvallande.

Kira är en mycket smart, lättlärd och följsam hund som trots sin miljöbakgrund de första 3 levnadsåren har en bra nedärvd grundmentalitet, varför jag kommer att kunna rehabilitera henne till en stabil och trygg hund.

En hund med traumatiskt förflutet

Den 8 januari 2021 blev Kira min. Hon kom till mig som omplaceringshund med ett traumatiskt förflutet. Hon har bland annat utsatts för våldssituationer, där hon känt sig tvingad att gå in och försvara sin husse och matte ~ och även husse från matte. Det är människor som har sparkat på henne och gjort henne illa. Hon har även varit med om att polis och kronofogde samt vid ytterligare ett tillfälle enbart polis har stormat hennes hem och burit ut hennes matte – samt att även polis har jagat henne och hennes matte i en skog.

Att rehabilitera en traumatiserad hund

Kiras rehabilitering började samma dag som hon kom till mig. Många av hennes beteenden hos hennes tidigare ägare, verkar ha varit orsakade av bristande omsorg och ångestutlöst av att hon inte har blivit förstådd och fått den trygghet hon behövt för att kunna utvecklas i en positiv riktning. Min bild är att hennes tidigare ägare till viss del har lagt en bra grund i Kira, men de har tyvärr fallerat av att de själva varit mycket trasiga individer. Det har varit mycket bråk och konflikter runt Kiras tidigare ägare och Kira har hamnat mitt i den oron.

Brukshundsegenskaper

I den miljö hon har levt i under sina första tre levnadsår, har hennes egentliga goda brukshundsegenskaper i specifika situationer plockats fram på ett negativt sätt, vilket har resulterat i negativa beteendemönster som hade kunnat bli befäst, om hon hade varit kvar i den miljö hon var.

Hennes tidigare ägare har beskrivit att hon har gjort osäkerhetsutfall mot människor, att hon bland annat har huggit, att hon har kissat och bajsat inne, tuggat sönder inredning och klöst sönder dörrar.

Eftersom en av deras katthonor dog efter att kattungar hade fötts, har Kira fått amma de kattungarna. Bara det visar hur kärleksfull och omtänksam Kira också är. Hon är ingen monsterhund.

Osäkerhet som grund för utfall

Direkt i början när hon kom till mig, gjorde hon enstaka osäkerhetsutfall mot vissa människor, men hon har inte huggit någon. Jag har varit beredd och brutit de få utfall hon försökt att göra redan i början av händelseutvecklingen.

Erotiquelle's Kira
Erotiquelle’s Kira har ett bra förbröst, bred bringa och bra avstånd mellan hennes ben. Hennes ben är raka och fina. Hon har ett helt fantastiskt uttryck i sitt huvud, vaken blick och hon är snabb på att uppfatta allt runtomkring henne. Hon har ett mycket feminint huvud.

Dåligt miljötränad hund

När jag letat hund, har jag sett att många som vill omplacera sina hundar, har önskemål om att hundarna helst ska komma till landsbygden. Vad jag förstått, handlar det om att hundägarna många gånger har misslyckats med att miljöträna sina hundar varför de tror att hundarna mår bäst av att inte utsättas för miljöer de inte varit i tidigare. Min bild är att man ska göra precis tvärtom. En hund som är dåligt miljötränad, behöver utsättas för olika miljöer allteftersom den klarar av det, annars kommer den aldrig att bli en stabil och trygg hund.

När Kira kom till mig, var hon just dåligt miljötränad och hon hade oftast sin svans mellan benen när jag tog ut henne på promenad. Hon kunde darra i sin kropp när jag gick utanför dörren till min bostad. Hon är den första hund jag haft, som blivit som allra gladast då hon kommit hem tillbaka till tryggheten i bostaden, hon längtade i början inte ut. Det får mig att undra om även hundar kan ha PTSD.

Det har ändrat sig ganska snart, när jag successivt utökat hennes trygghetszoner allteftersom hon har klarat det och jag miljötränar henne varje dag. Det gör att hon alltmer blir nyfiken på allt nytt som hon får vara med om och att hon börjar visa lycka och kärlek i hennes ögon. Hon börjar ta för sig alltmer av livet på ett positivt sätt. Till min hjälp har jag min gode väns hund Cherie, som är en trygghetsfaktor och stor glädje för Kira.

Cherie
Cherie, som är en blandras schäfer/pitbull, kommunicerar bra med Kira och de är nu allra bästa vänner, som visar varandra oerhört mycket glädje, kärlek och omtanke. Dessa två hundar stormtrivs ihop och idag delar de gärna på allt. Till och med goda, uppblötta tuggben. 🙂 Men än så länge har Cherie bättre kondis än Kira. När Cherie får tag på en gren, hinner inte Kira med!

Destruktivt beteende har försvunnit

Kira har inte tuggat sönder inredning eller klöst sönder dörrar hos mig.

När hon kom till mig var hon starkt resursförsvarande. Detta fick jag snabbt bort genom att handmata henne och träna mycket på att ge och ta av henne tuggben och leksaker. När det började fungera bättre, började vi leka fram en mer avslappnad stämning runt oss båda, där jag faktiskt jagade henne och busade runt med leksaker och ben en hel del. Hon älskar att få skutta undan från mig i min säng. Perfekt lekplats! 🙂 Det blir också några rundturer runt soffbordet och soffmöblerna i vardagsrummet. Det här är viktigt för att jag och Kira ska få en bra sammanhållning och kontakt.

Och idag visar både Kira och Cherie, att de accepterat mig som deras ledare, när vi är tillsammans. Se detta i denna film, där det är jag som bestämmer vem av dem som ska få tugga på ett och samma tuggben:

Kira var starkt resursförsvarande när hon kom till mig. 2 månader senare har hon dels accepterat mitt ledarskap att det är jag som bestämmer över resurserna, dels kan hon dela ett uppblött och gott ben med sin bästa hundkompis Cherie. Fantastisk utveckling! 🙂

Enstaka kiss-olyckor har hänt. När jag frågade henne lugnt en morgon vad hon hade gjort, blev hon stel som en sten och hon gömde sig i ett trångt utrymme mellan min säng och ena fönstret i mitt sovrum, hon visade tydligt att hon var rädd för att bli spöad. När jag såg henne så, brast mitt hjärta i medlidande. Hur har någon kunnat göra denna underbara hund så illa?

Munkorg och nosgrimmor

När jag tränar hund, använder jag mig av tydligt ledarskap och hundkommunikation samt mjuka metoder. Oftast kommer man allra längst med detta är min erfarenhet. De som tror att de kan använda våld och hårda metoder för att nå resultat, får en kuvad hund som inte gör det den gör av glädje och oftast tar inlärningen mycket längre tid om hunden är rädd och beredd på att bli illagjord. Jag är helt emot användandet av munkorg, nosgrimmor, haltiselar och allt annat som kan skada hunden ifråga. Jag har haft hundar på träning hos mig, som har haft skador och som ömmat rejält över nosryggen samt även visat ömhet vid armbågarna. De som tar till sådana metoder, har inte lyckats kommunicera med sin hund. Om man använder dessa metoder för länge, befäster man också oftast problemen över tid varför det bara blir allt svårare att nå en förändring i positiv riktning.

Om jag fick bestämma, skulle munkorgar och nosgrimmor och haltiselar brännas upp på bål och förbjudas att köpas av privatpersoner. Helstryp skulle precis som stackelhalsband också förbjudas. Vi lever på 2020-talet och har ännu inte stoppat användningen av dessa. Det är för bedrövligt.

Istället för att förändra sin hantering av Kira, har Kiras tidigare ägare förvärrat problematiken genom att påtvinga Kira en helt horribel Hannibal Lecter-munkorg även i hemmet. Kira har ännu lite klämskador från denna över nosryggen nära sina ögon.

När man sätter på en osäker hund en sådan munkorg eller nosgrimma, förstärker man bara dess osäkerhet och rädslor. Hunden känner sig maktlös när den inte kan försvara sig och blir därför ännu mera otrygg.

Just Kira är egentligen inte en hund med rädslor, men hon har vistats i en miljö där hon har behövt försvara sig och när hon inte kunnat göra det och dessutom blivit illagjord, har det gått fel i hanteringen av henne och hade hon fortsatt leva i den miljön, hade beteendet blivit befäst. En i grunden mentalt stabil och superbra hund, hade kunnat bli helt förstörd.

Kiras tidigare ägare lämnade denna munkorg till mig i samband med att Kira kom till mig, och jag har svurit en ed till Kira att denna kommer hon aldrig någonsin att behöva ha på sig igen. Kira är inte en farlig hund och med rätt hantering kommer hon inte att skada någon. Hon är en supersnäll och samarbetsvillig hund med motor och vilja att lära sig göra rätt. Det är inte henne det varit fel på, utan hon har bara hanterats fel. Kommunikationen mellan henne och hennes tidigare ägare har inte fungerat på ett bra sätt. Här är ett tydligt exempel på hur det kan gå fel mellan hundägare och deras hund.

Tidigare ägare har velat min hund Kira väl

Kiras tidigare ägare har velat Kira väl, det är jag övertygad om. Men de har själva varit för trasiga såsom individer för att veta vad Kira egentligen behöver. De har inte bara gjort fel med Kira, vissa saker har de också gjort rätt. Ofta är inte ett sådant här fall helt svart/vitt, det finns en massa färgzoner däremellan också.

Jag vill förtydliga för er läsare att jag ändå ger en eloge till hennes tidigare ägare, att de ändå förstod till slut att de behövde hjälpa Kira genom att låta omplacera henne. De älskade henne så mycket, att de var beredda att släppa taget om henne för att rädda henne och låta henne få ett bättre liv än vad de själva kunde erbjuda henne. Det är de värda respekt för.

Jag är tacksam för att de gav just mig förtroendet att ta över Kira, så att jag kan rehabilitera henne och ge henne ett fortsatt bra liv. Jag är tacksam över att de så ärligt berättade vad Kira utsatts för. Och jag är tacksam över, att jag förstod hur Kira mådde och hade det, och att jag därför tackade ja till henne redan innan jag träffat henne i verkligheten. Kira var avlivningshotad och jag valde att bli hennes sista livlina och ge henne en andra chans i livet.

Jag bad hennes dåvarande ägare att filma Kira vid möten med andra hundar samt möte med människor för att jag skulle kunna se hennes signalspråk i de situationerna. Jag kunde genom dessa filmer se att Kira hade ett tydligt och bra signalspråk, helt sunt signalspråk i de möten hon gjorde.

Erotiquelle's Kira
Redan efter 2 månader hos mig, är Kira en lycklig och lydig hund, som kan få leka i det fria med sin bästa hundkompis Cherie. Jag har jobbat hårt med att rehabilitera henne, bygga ledarskap och förtroende oss emellan samt mental styrka i henne och idag kan jag inte göra annat än känna lycka och kärlek, när jag ser Kiras och Cheries delade glädjesprång.

Kvardröjande reaktioner hos Kira

Jag är uppvuxen med djur och jag har haft både brukshundar och brukshundsblandisar tidigare, varför jag vet hur jag ska locka fram Kiras brukshundsegenskaper på ett positivt sätt och hur jag kan rehabilitera henne. Redan efter 2 månader hos mig, säger de som möter Kira att de ser inte hennes tidigare bristande förtroende för människor. Hon hälsar nu glatt på de flesta människor hon möter.

De hon ännu reagerar på, är oftast antingen de som döljer sina ansikten och huvuden i huvor och munskydd eller män med skägg – men allra främst blonda kvinnor i 60-årsåldern och som är något kraftiga. Därför anar jag vem det är som har behandlat Kira illa i vissa hänseenden, såsom då hon har kissat inne. Det är inte hennes tidigare husse eller matte, utan troligtvis en anhörig som förmodligen har varit en tyst aktör som skadat Kira och husse och matte har kanske inte vetat om vad denna kvinna har gjort. Det är någon som liknar de blonda kvinnorna i 60-årsåldern och som Kira ännu reagerar negativt på. Jag anar vem det är.

Djurkommunikation

Jag tror mig vara en ganska skicklig djurkommunikatör och jag brukar kunna samspela bra med de flesta hundar och djur jag möter. Ibland har jag hjälpt andra hundägare som haft problem i sitt hundägarskap. När jag hjälpt andra, har jag oftast hjälpt till att t ex åtgärda att hunden drar i koppel och gör utfall mot andra hundar. I de situationerna har jag oftast fungerande metoder.

Vid endast ett enda tillfälle har jag rekommenderat hundägaren att faktiskt avliva sin hund alternativt göra en ordentlig smärtutredning och röntgen av hundens skalle. Hundägaren hade använt nosgrimma och haltisele på hunden under ganska lång tid och när jag kände över hundens nosrygg, visade hunden att han hade ont där, jag undrade om den kan ha skadat något ben i nosryggen. Den hunden gjorde helt oberäknerliga utfall och inte ens jag som är van att hantera ganska tuffa hundar, vågade lita på den hunden. När utfallen kom, skiftade hunden mycket snabbt blick. När jag tränat hunden och trött lade mig för att vila i sängen, kom hunden och lade sig bredvid mig i sängen för att helt oprovocerat plötsligt vrida upp huvudet mot mig där jag låg, skifta i blick och plötsligt se ut som att han tänkte döda mig inom några sekunder. Det var ingen rolig upplevelse, kan jag ärligt säga.

Det hade också gått så långt att just den hunden i princip inte var uppfostrad alls i vardagen. Hoppade upp på spis, bänkar och bord och försökte ta mat från sin mattes tallrik här hemma hos mig. Han var för gammal för att bete sig så. Hunden var 4 år. Dessutom drog han så kraftigt i kopplet att enda sättet jag kunde leda honom på, var att vira kopplet runt min midja för att därigenom få kraften att hålla honom. Han gjorde utfall mot andra hundar och ville helst galoppera i full fart framåt, då han skulle rastas. Ägarna hade också använt stålkätting som helstryp och hunden var helt härdad runt halsen. Han kastade sig framåt med all sin kraft. Han var outtröttlig. Dessutom hade hans matte bytt till det billigaste fodret som nog finns på marknaden – ett foder som bara innehåll 6,5 % fett och på tok för lågt med proteiner, runt 13-14 % vill jag minnas. Hunden var med andra ord kraftigt undernärd. Inte undra på att han var starkt resursförsvarande. Men hur gör man för att lugna en sådan hund? Ökar man fett och proteinerna, får de av fettet mer energi. Om fetthalten är för låg, använder hundarna istället proteinerna såsom energikälla och det gör att de samtidigt kan bli för dåligt musklade. Men denna hund hade ju extrem energi trots att han fick för lite i energiintag.

Kiras hundegenskaper

Erotiquelle's Kira
Erotiquelle’s Kira är ca 58 cm hög och väger runt 34 kg. Hon har en rak och bra längd på sin rygg och hållbara ben. Ett vackert uttryck i sitt feminina huvud. Hon har ett fantastiskt fint rörelsemönster. Och ni ser; svansen håller hon nu uppåt! <3

Kira har en fantastisk exteriör och de bästa mentala egenskaperna från alla sina tre raser Rottweiler (62,5 %), Amstaff (25 %) och Schäfer (12,5 %). Hon har schäferns följsamhet, rottisens ståtliga hållning och mentala stabilitet samt amstaffens kelighet. Hon ställer upp sig otroligt tjusigt utan att jag behöver korrigera henne i det. Kira är en mycket vacker och till sitt sätt en fin hund som det är lätt att börja älska. Redan efter två månader hos mig, har det mesta av hennes tidigare problematik redan försvunnit och vi tränar för fullt för att få en bra vardagslydnad. Kira kan nu följa mig fritt och hon lyssnar bra på kommandon, hon kommunicerar tydligt med mig.

Och hon har inte längre svansen mellan benen.

Syftet med denna hemsida

På denna hemsida kommer jag att skriva om Kiras och min utveckling, om hundträning, om foderlära och djurkommunikation. Ge tips och råd. Berätta om djuranekdoter jag varit med om och som kanske kan ge er lite goda skratt. Och även en del annat, då jag är en mycket kreativ människa.

Jag kommer också att berätta om den livsresa jag själv håller på att göra parallellt med Kiras resa, där jag försöker resa mig upp och träna mig i form för att kunna må bättre efter många års tuff sjukdomsbild och en del kroppsliga skador. Sedan i juni 2020, har jag t ex gjort många hundpromenader, gjort kostomläggning och gått ner i vikt och minskat mitt midjemått rejält. Jag håller på att rehabilitera en frusen axel, en opererad hand, en lårskada samt en skada mellan korsrygg och höger höft. Utöver att jag har PTSD och en godartad tumör i huvudet samt tillhörande kraftig hormonell rubbning i min kropp.

Jag har haft oddsen emot mig lite, men jag är inte benägen att ge upp i första taget. På det sättet passar jag och min hund Kira väldigt väl ihop. Jag tror vi båda kämpar med PTSD. Men hon är precis som jag en överlevare och vi har kämpakraft inom oss. Tillsammans kommer vi att resa oss upp och bli de kraftfulla donnor vi båda faktiskt är i våra innersta kärnor. Vi har härdats av det liv vi fått leva och även om vi ser ut att ha en mjuk utsida, har vi en hård inre kärna och vi kan lite snabbare än normalt gå in i försvar. Men när vi möter individer som vi känner att vi verkligen kan lita på, kan vi båda göra den där hårda inre kärnan mjuk. Både jag och Kira är individer, som har förmåga att älska och bry oss om andra. Det handlar inte om ett förmänskligande av min hund, jag ser det i hur hon relaterar till sin bästa hundkompis Cherie.

Kira och jag gör nu denna livsresa tillsammans och jag hoppas att ni vill följa vår utveckling. Jag känner hopp för framtiden nu när Kira finns med mig. Tänk, vilket fantastiskt team vi håller på att bli!

Om ni vill följa vår utveckling, besök gärna min hundblogg, www.hundunderutbildning.bloggplatsen.se.