Brukshunden Zitro

Zitro hette i stamtavlan Gårdvarens II Duglig (https://hundar.skk.se/hunddata/Hund.aspx?hundid=504132) och han var min blonde skönhet, som väldigt många alltid frågade om de fick köpa av mig. En stabil hund som var kullbror med Sasja och han var 69 cm i mankhöjd och vägde 40-42 kg. Han var min under åren 2001-2006.

Zitro är på väg in med slutapporten i spår. Sådan lycklig och vacker hund! <3
Jag brukar ofta köra spontana uppletandeövningar med hundarna. Här har jag gömt en handske i ett träd, och Sasja letar upp och hittar den först. Zitro hänger på men låter syrran vinna denna gång, han var ju en gentleman!
Detta är en vanlig syn, då två hovawart leker med varandra på jämställda villkor. Zitro och Sasja.

Zitro låg också nära genomsnittshoffen när man tittar på SKKs spindeldata/Avelsdata, men här kan ni se att Zitro i MHt visade en orädsla, vilket inte samstämmer med hans korningsresultat.

Jag försökte kora Zitro, men han fick ett uruselt resultat (31!). Det hänger ihop med att han plötsligt blev påmind om den misshandel han utsatts för tidigare, då han såg de två domarna. De liknade mannen som tidigare hade misshandlat Zitro, innan Zitro kom till mig.

Zitro var en tvärsäker hund i vår hemmiljö och i alla andra sammanhang där jag hade miljötränat honom. Vilket MH-resultatet ju bekräftar. Men jag hade inte miljötränat honom på att möta män som liknade den som misshandlat honom, och det förstörde hela korningen. Det är sådant man inte alltid tänker på såsom hundägare. Han hade ju funkat så bra under en tid hos mig. Jag hade ju miljötränat honom och socialiserat honom på många sätt, men just en specifik typ av människor hade jag missat att träna honom på att möta. Just de som liknade den som misshandlat honom. :-/

Även Zitro var en typisk enmanshund. Varken Zitro eller Sasja skulle ha följt med någon okänd, om någon försökt att få med sig dem. De skulle ha tvärnitat. Vilket jag tycker är en bra egenskap.

Sasja och Zitro har sommarlov.
Om din hund har kamplust, låt den då få kampa och lär den kampa på ett bra sätt. Var inte så rädd för att låta hunden få ha denna naturliga egenskap i sig. Använd också kamplusten såsom belöning då du tränar din hund. De flesta hundar som har kamplusten älskar det! Här lite kamp och lek med en gren.
En film om mina tre första hovawarthundar Sasja, Zitro och Gizmo.

Tyvärr förolyckades Zitro. Ett barn (det var inte min son) försökte hoppa jämfotahopp över hunden då han låg sjuk i anaplasmos. Barnet kom inte över utan stämplade Zitro med hälarna rakt in i ryggraden precis bakom bogbladen. Zitro skadade aldrig barnet ifråga, men kastade upp huvudet och ylade av smärta. Han kunde inte flytta sig från där han låg. En man rusade fram och lyfte upp Zitro i luften och kastade honom i luften ca 3-4 meter. Zitro landade på sitt vänstra framben – och hans vänstra bogblad krossades.

Jag försökte rehabilitera Zitro i 1,5 års tid, men han blev bara allt sämre. Han fick simträna, jag gav honom akupressur och massage, han hade återkommande besök vid fysioterapeut som lärde upp mig hur jag skulle behandla honom. Han kunde bara få kortare rastningsturer i koppel.

Bogbladet var för söndertrasat för att kunna läka och över tid tappade han muskulatur, vilket gjorde att även ryggskadan blev tydligt synlig. Jag fick ge upp och låta honom somna in exakt på hans och Sasjas 6-årsdag, efter att han dagen innan deras födelsedag för tredje gången blivit misshandlad. Jag levde i en mardröm just då.

Sorgen har aldrig riktigt gått över runt vad som hände med Zitro, det smärtar i mig och jag får ännu lite då och då flashbacks och mardrömmar runt det som hände. Jag har fått PTSD-behandling för detta trauma men fått traumabehandlingen alldeles för sent. Zitro skadades första gången i misshandeln i augusti 2004 och han fick somna in i februari 2006. Ännu känner jag skuld över att jag inte kunde skydda min hund bättre.

Jag fick traumabehandling under vintern 2019/2020 för detta och ytterligare trauman och jag är idag diagnosticerad kronisk, komplex PTSD.

Jag försökte rehabilitera Zitro i 1,5 års tid då han skadat sig. Rehabiliteringen bestod av hundsimning, akupressur, massage och korta promenader. Jag tog hundkörkort hos kända långdistanslöperskan och hundfysioterapeuten Marie Söderström Lundberg vid Norsholms Djursjukhu. Men det gick ändå åt fel håll. Zitro tappade för mycket stödjande muskulatur under konvalescenstiden och till slut fanns inget annat alternativ, än att låta honom somna in. Det gick inte att rehabilitera honom.