Hästfotograf Jelina J

Jag är i botten inte bara hundtjej, utan också hästtjej. Jag har alltid gillat att kommunicera och relatera med djur överlag.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Mr-Boss-skulptur.jpg
År 2007 eller 2008 fick jag möjlighet att prova på att skulptera i lera. Jag skulpterade en häst.
Fotot på den vackra hästen Boss tog jag år 2014.
Visst är min skulptur och denna häst lika varandra?

Hästar har alltid betytt väldigt mycket för mig. Jag är uppvuxen på gård där vi som mest hade 13 hästar samtidigt, nötkreatur, grisar, får, kalkoner, kaniner, höns, hundar och katter. Som barn hade jag lätt för att relatera till djur och det var djuren jag sökte mig till, när jag kände mig ensam eller behövde någon att prata med. Eller när jag behövde närhet.

MIn första egna häst hette Polly. Hon var en shettisblandis som veterinären bedömde vid ett tillfälle, att hon var 27 år gammal. Hon hade lite egenheter för sig, den lilla damen. En riktig liten cirkushäst, så vem vet, kanske hade hon tidigare i sitt liv gjort konster på cirkus?

När jag var runt 7-8 år gammal, fick jag rida på Polly ca 1,5 mil i enkel riktning genom skogen, för att betala en bonde för hö som mina föräldrar köpt. Jag fick ha pengarna uppe i hjälmen. Det fanns ingen tanke på att jag och min häst skulle kunna komma till skada under den turen. Och jag själv såsom barn förstod väl inte heller farorna, utan såg det bara som ett spännande äventyr. Men nu såsom vuxen och när jag själv har fått barn, inser jag att jag själv aldrig skulle ha vågat sända iväg mitt eget barn på en sådan tur.

Min första ponny Polly. Här med sitt föl Minette. Det är min syster och hennes kompis som höll hästarna när jag fotograferade. Fotot är taget med en gammal, svart lådkamera som jag fick på min 6-årsdag från min far. Polly far 112 cm hög vill jag minnas.

Min andra egna häst hette i stamtavlan ”Gaston”. Han var en New Forest som var 147 cm hög. Jag kunde rida honom fastän han var hingst första åren. Han blev valack först då han var runt 4-5 år gammal, vill jag minnas. Han användes lite i avel och fick två föl hos oss samt hos en annan hästägare, som bedrev ridskola. Jag var väl runt 8-9 år då jag fick honom och jag hade honom tills jag var 16,5 år gammal.

Min andra häst Gaston. Observera att min mor har låtit grimskaftet löpa över den känsligaste delen på nosryggen. Vilket jag ALDRIG någonsin skulle göra. Just där har hästar mycket sköra och känsliga nosben, som lätt kan gå sönder. Jag själv använder alltid mjuka metoder, tydligt ledarskap och tydlig djurkommunikation och det är sällan som jag höjer rösten till djur som jag hanterar.
Gaston fick tillsammans med polska varmblodet Basea en fölunge, som vi döpte till Sonita. Så sista åren jag hade egna hästar, skötte jag både Gaston och Sonita. Det var de sista två hästarna vi hade i vår familj.
Gastons föl Sonita, blev en kopia av sin mor. Basea var 154 cm i mankhöjd, Sonita blev 152.
Jag hittade ytterligare en bild på en av hästarna vi hade på gården. Detta var min systers fuxfärgade welsh ”Rustibuss”, som var mycket knepig. Han bet, sparkade och kastade av sina ryttare. En gång ville en två systrar som red hos oss, rida honom. Min mor gick till slut med på det för att få tyst på deras tjat. Rustibuss lade sig ned och rullade i en nässelhög med den ena tjejen, och den andra tjejen stack han i sken rakt upp bland några täta unggranar, så att den tjejen ramlade av. Efter det fick ingen andra än jag och min syster rida honom, vi var de enda som kunde hantera honom. Och så var det alltid även då vi red på ridskolor och ridklubbar på andra håll. Jag och min syster fick oftast rida de svåraste hästarna.

Min Gaston fick betäcka något sto vid en annan ridskola, där det anordnades ridläger. Jag och min syster var på ridläger där och vi och flera andra ungar som brukade rida hos oss, var också på en del lektioner där. Vid ett tillfälle hade de den kända travhästen ”Ego Boy” på konvalescens hos sig. Det fattades en häst till lektionen – och därför fick jag rida honom. Jag var inte gammal, tippar på någonstans mellan 6 och 9 år. Och jag kände mig som en myra på den höga hästen, men det gick bra. 🙂 Men som många andra travhästar, var han ju egentligen inte någon bra ridhäst. Han var ju egentligen inte inriden, vad jag vill minnas. Men han var snäll nog att acceptera att ha mig på ryggen.

Detta är Sonita såsom vuxen. Den sista gången jag träffade mina hästar. Några dagar senare hade min mor i smyg sålt Sonita – och sänt Gaston till slakt. Utan min vetskap. Jag chockades svårt.
På bilden är jag väl ungefär 11 år gammal och jag håller i travstoet ”Machina”. Hennes fina föl sprang senare in ganska mycket pengar.
En fin profilbild på min New Forest Gaston.
Min sista bild på Gaston. 3-4 dagar senare, kom jag hem från skolan och fann ett kuvert adresserat till mig på köksbordet. Det stod ingen avsändare. När jag rev upp kuvertet och drog ut innehållet fick jag en chock. Avräkning Farmek; slaktvärde häst 3.300 kronor. Allt svartnade för mig och jag rasade ihop i chock på golvet. Jag var 16,5 år gammal när det inträffade.
Gaston blev bara 6-7 år gammal. Han var frisk och på tok för ung för att slaktas.

Under åren 2008–2015 hade jag som hobby att fotografera hästar. Jag drev en ganska framgångsrik hästblogg på den tiden och jag kommer nog att ta upp lite om min syn på hästhantering så småningom. En hel del av mina hästbilder finns på www.haststam.se, då jag gärna har velat hjälpa dem som driver den sidan, att få så mycket bilder som möjligt på hästarna de registrerar och presenterar där. Men detta mitt fotograferingsintresse har jag slutat med, då jag idag saknar egen bil och har svårt att ta mig ut till hästarrangemang. Dessutom har jag såsom sjuk inte energi över till att även fortsätta med den delen i mitt liv. I alla fall inte just nu. Men jag kommer ju alltid att vara intresserad av hästar och gilla dem.

Några av de hästfoton jag har tagit hittar ni i följande film: