Mina tankar kring blandrasavel och avel

Två blandrashundar. Blonde Cherie är det svårt att spåra anhöriga till. Min Kira, som är svart med bruna tecken, går det att hitta vissa anhöriga till och jag har även pratat med uppfödaren. Pappan till Kira är nu runt 10 år och har aldrig varit sjuk eller skadad, bara varit till veterinären i samband med vaccinationer. Båda föräldradjuren beskrivs som trevliga, lugna och bra familjehundar.

Bristerna i registrering av blandrashundar

Det brister rejält i registreringen av blandrashundar i Sverige och det kan få sina konsekvenser på sikt. Jordbruksverkets register är egentligen i första hand avsett för att polisen ska kunna spåra upp ägare till bortsprungna och upphittade hundar.

Jag ser en risk i detta, att man i blandrasaveln kan komma att para med närbesläktade hundar och då få en ökad inavelsgrad i valparna. Sker detta i flera led, kan blandrashundarna komma att få sjukdomar och exteriöra brister som kommer att ta ner kvaliteten på just blandrashundar. Trots att blandrashundar oftast fram tills nu har ansetts vara överlag friskare och mer sunda än många renrasigt avlade hundar. Detta behöver vi faktiskt begrunda när vi väljer hane till våra tikar. Ingen tjänar på om hundar avlas fram med för hög inavelsgrad. Man brukar säga inom renrasaveln att inavelsgraden ej bör överstiga 6,25 %.

För dig som vet föräldradjurens härstamning och vill beräkna inavelsgraden för hand, har SKK givit ut en guide för detta i PDF-format och som du kan finna här.

Några procents inavelsgrad kan vara ok

Brukshundsrasen Beauceron är ännu en relativt sund och frisk ras i Sverige. Jag hoppas innerligt att denna ras kommer att kunna fortsätta bevaras så sund och frisk som den är idag, när vi vet att många andra raser avlas sönder och får allt mer sundhetsfel. Men denna ras, är ännu inte så stor i Sverige, sett till populationsstorlek – och som den brukshund den är, är det inte en förstagångshund.

Ibland har renrasuppfödare valt att ha viss inavelsgrad på sina hundar, för att försöka rädda kvar vissa goda egenskaper som föräldradjur och släktingar har uppvisat. Men om det blir helt okontrollerad avel bland blandraser och inavelsgraden blir för hög, kan det bli defekter på valparna.

Kennelklubben har skrivit lite om detta med inavelsgrad. Här kan ni läsa mer om det.

Linjeavel

Här ser vi defekterna av en misslyckad avel. När hunden får underbett och så kort nosrygg, blir det per automatik mycket problem för hunden både vad gäller andning och när den ska äta, t ex. Detta är konsekvenserna hundarna får leva med och det är orsakat av någon människa som har valt att avla på hundar med defekter. Så här borde det inte få gå till, men det är så här det kan bli, om vi inte har bättre kontroll i det avelsarbete vi gör. Idag tar var och varannan människa beslutet att avla på sin hund för att tjäna pengar, nu när priserna stigit så kraftigt och efterfrågan är stor. Men försök var ärlig och hederlig i det ni gör, alla hundar är inte lämpade att användas i avel och den som väljer att ta valpkull på sin hund, bör lära sig så mycket som möjligt om avel innan man parar. Den som avlar, kan inte alltid gardera sig från defekter som kan vara osynliga på föräldradjuren. Och eftersom det är svårt att spåra föräldrardjur och tidigare avelsled vad gäller just blandrashundar, är det desto svårare att kunna göra en korrekt bedömning. Desto viktigare är det därför att först ta reda på så mycket som möjligt om sin hund, INNAN man sätter den i avel.

Linjeavel innebär att man avlar på samma individer hela tiden utan att gå upp över 6,25 % i inavelsgrad. Ju högre linjeavel/inavel vi gör, kan det bli sjukdomar, mentala problem, dålig fertilitet etc. Om inavelsgraden hålls under 6,25 % i 5-7 led, riskerar man inte lika stora defekter på valparna.

Om man parar en linjeavlad hund med en hund som inte har samma avelslinjer i sig, bryter man automatiskt linjeaveln i kommande led. Det är bra om man kan undvika inavel helt i varannat avelsled, för att hålla avkommorna så friska och mentalt sunda som möjligt.

Att avla fram hundar, är i första hand för hundköparnas skull och inte för vår egen. Har vi gott hjärta, vill vi ju se till att de som köper hund får sin allra bästa 4-benta familjemedlem och som kan stanna kvar och få ett långt och bra liv med dem. Denna valp ser ut att få det bra med dessa flickor. Men det är vi vuxna som måste ta ansvar i situationen. Både vi som vill avla fram hundar, och de vuxna som väljer att köpa hund. En hund är en hund och ska tas om hand på ett sätt så att hunden mår bra. Har du inte haft hund tidigare, se till att först lära dig så mycket som möjligt om hur hundar fungerar och ta hjälp från de som är mer erfarna på området. Se till att köpa valp från en uppfödare som kan finnas där och stöta och hjälpa dig om du behöver det.

När vi väljer att avla hundar, bör vi i första hand tänka på att det inte är för vår egen skull vi väljer att göra det, utan för de som längtar och vill skaffa hund. Idag är det extra lurigt, eftersom så många vill skaffa hund, utan att egentligen ha kunskaper om vad hundar kräver. Jag ser också en tendens att det just nu överavlas på kamphundraserna vilket innebär att om det inte finns en balans med mer familjevänliga raser, så kommer familjer och köpare att köpa ”för mycket hund”, dvs hundar som de kanske inte klarar av att fostra och forma och som senare slutar som omplaceringshundar. Jag träffade för ett tag sedan en amstafftik som nu omplacerats till sitt 6:e hem och hon är bara 2 år gammal. Varje år omplaceras det mellan 15.000-18.000 hundar i Sverige. Det är hundar som hamnat fel och då behöver vi alla fråga oss, om hur vi kan avla fram fler hundar som verkligen får komma till sitt föreviga hem, där de får stanna hela livet ut.

Vad är egentligen en bra hund? Det beror ju precis vad den är avsedd till.

Det finns en uppsjö av hundraser att välja bland och det finns också därutöver en uppsjö av blandrashundar, som kan ha egenskaper från flera olika hundraser. Vad är egentligen en bra hund?

Det finns olika sätt att testa föräldradjuren innan avel. Dels göra hälsotest, att göra HD/ED-röntgen, dvs röntga höfter och armbågar för att säkerställa att den inte har fel där. För att göra HD/ED-röntgen, får du först registrera och beställa en avläsning vid SKK, i dagsläget (maj 2021) kostar denna avläsning 500 kronor. Därutöver får du lägga ut mellan ca 1800-2400 kronor för själva röntgen vid veterinären.

Mentaltest

Har man en renrasig brukshund, kan man genomföra MUH/MH samt korning och även göra BPH för att få en bedömning av hundens mentalitet. Resultatet registreras vid SKK och man kan genom rasdata gå in och jämföra sin hunds resultat med andra av samma ras, för att se hur väl ens egen hund följer genomsnittet för rasen. Däri kan man också utläsa lämpligheten i att använda hunden till avel.

På blandrashundar kan man göra BPH, där man tittar på hur hunden reagerar vid möte av främmande personer, hur den leker med föremål, hur den reagerar vid överraskningsmoment och ljud etc. För att genomföra BPH, krävs det först att du köper en tävlingslicens vid SKK för 650 kr (dagens pris, när detta skrivs) och att du därefter bokar in dig på en BPH, som genomförs vid brukshundsklubbarna. Jag vill minnas att det är SBK-klubbarna som beslutar om vad BPH ska kosta för den som vill genomföra det med sin hund. Jag har själv inte genomfört detta prov med någon hund men jag har gjort både MH och Korning med hundar tidigare. MH och korning ligger väldigt nära varandra i de moment som genomförs. BPH skiljer sig lite från MH och Korning vad jag kan bedöma.

Egentligen kan jag tycka att det är lite tokigt att det inte finns något mer alternativ för de blandraser som har tydliga brukshundsraser i sig. Där borde det finnas möjlighet att göra liknande MH och korning. Vi får ju inte glömma bort, att alla renrasiga hundar en gång har avlats fram genom just blandrasavel och att många av de renrasiga brukshundsraserna idag har problem med defekter, varför kanske just blandrasavel med de friska brukshundarna kanske kan leda till friskare avkommor, som på sikt kan leda till att nya, friskare raser antingen avlas fram eller att man kan blanda in viss procent med blandras i renrasaveln för att få fram friskare individer. Men för att komma dithän, måste vi först få mer kontroll över avelsleden vad gäller just blandraserna. Annars kan de aldrig användas på det sättet.

Att överanvända vissa hanar

Jag har sett att vissa är väldigt på hugget för att försöka sälja in sina hanar såsom avelshanar. Om enstaka hanar överanvänds i blandrasaveln, ökar risken för inavel till slut och att defekter då kommer på valpar och valparnas valpar. Vissa har åtskilliga hanhundar som de erbjuder till avel. I ett fall har jag sett att man erbjuder en 6 månader gammal hane till avel. Den hunden är för ung för att kunna bedömas om den är lämplig som avelshane eller ej och min bedömning är att det är helt oansvarigt av den hanhundsägaren att erbjuda hunden till avel. Det är oseriöst.

Sämre spermiekvalitet

En hane som parar många tikar i rad under kort tid, får också sämre kvalitet på sin sperma. Den som har en tik att para, bör därför inte para med de hanar som redan har parat många på kort tid.

Söta små rottweilerbebisar. Jag vet inget om dessa sedan tidigare, det är en royaltyfri bild från Pixabay. Men jag tippar på att åtminstone den den till höger är en tik, förmodligen är båda två tikar.

Unga och äldre avelshanar, ger fler hanvalpar

Man vet också att mycket unga och äldre hanar, ger fler hanvalpar än tikar. Det är lättare att sälja tikar än hanar.