Mitt musikintresse

Jag hann ut på scenen en enda gång år 2018, innan jag våldsutsattes. En stalker, som spårade ur efter min föreställning fick mig att tänka om. Jag valde att lägga ner min verksamhet, då min PTSD förvärrades av de trauman jag utsattes för.

Jag har som hobby att sjunga, skriva låttexter och komponera lite egen musik. Jag tycker också om att klä ut mig och spela olika roller. Jag sjunger kareoke på Smule under mitt namn ”Jelina_J” och du är välkommen att lägga till mig där, om du själv också sjunger där. Men här lägger jag upp lite prover på hur det kan låta då jag sjunger.

Här tolkar jag Frankie Goes To Hollywoods låt ”Power Of Love”.

Sedan jag börjat sjunga, har jag fått bättre andning och jag märker av att muskulära låsningarna i min bröstrygg har minskat. Jag känner mig lyckligare, när jag har fått sjunga och mår överlag bättre. Sång är helt klart en bra terapiform när man är sjuk och dålig.

En helt underbar join med Ann-Christine! Detta är en av de absolut bästa duetterna jag varit med i hittills på Smule.

Jag är varken utbildad i sång eller musik och jag håller bara på med teater och utklädnad på hobbynivå. Men det är verkligen jätteroligt att få vara kreativ, om än min ork är begränsad och jag sällan orkar göra så mycket som jag skulle vilja göra. Jag tycker ju också om att fotografera, skriva och göra kortfilm. Men det finns inte utrymme för allt just nu, eftersom jag har så begränsad energi i mig själv. Jag gör så gott jag kan och hoppas att det till slut kommer att vända till det bättre. Trots allt, är jag tacksam för det jag lyckas skapa om än det är i blygsam omfattning och ingenting jag tjänar pengar på.

Poisons låt ”Every Rose Has It’s Thorn” – här sjunger jag tre olika stämmor själv.

2011 fick jag ett tungt besked. Jag fick veta att jag har en liten, ettrig tumör i mitt huvud. En läkare sade åt mig, att jag hade mellan 3 och 35 år kvar att leva, beroende på hur nyckfull tumören skulle visa sig vara. Detta besked var omvälvande för mig. Det fick mig att fundera på hur jag hittills hade levt mitt liv. Jag insåg, att jag alltid har varit en ”snäll flicka”, som alltid gjort vad alla andra har förväntat sig av mig. Jag hade levt men aldrig riktigt just därför känt mig levande.

Det kanske är så, att när man ser döden närma sig, blir det per automatik att man börjar tänka i termerna av allt man vill hinna göra, innan man dör. Och det jag framför allt kände, var att jag ville få känna mig levande. Och för att känna mig levande, började jag att testa mina egna gränser.

Här testade jag verkligen mina gränser. Mitt under pågående ölmässa, valde jag att gå ut med min enkla förstärkare för att sjunga inför folk som stod i kön. Utklädd på detta sätt, med min dåvarande hund Zorro som sällskap. Jag ville testa om jag vågad. Och det gjorde jag! Det kändes som en seger, då jag gick hem igen. Det var ju faktiskt inte så farligt!

Vi människor har ju ofta blivit inpräntade i hur vi förväntas vara och att vi ska förhålla oss inom ”fyrkanten” för vad som är godkänt av samhället överlag. Vi slutar att testa våra gränser och vi slutar att ifrågasätta dessa gränser och oss själva, liksom vi inte heller ifrågasätter varför andra sätter dessa gränser för oss.

Därför började jag att tänja på mina egna gränser, för att se vad som skulle hända då. Vet ni vad jag insåg? Jo, att just genom att tänja på mina gränser, började jag känna mig mer levande. Såsom i kommande musikvideo:

Ibland måste man våga lite mer, våga vara annorlunda, våga göra det vågade. Som här. 🙂 Vad tråkigt mitt liv vore annars!

Vad är det egentligen som är så farligt, om vi vågar tänja på våra egna gränser i olika sammanhang? Oftast får vi bara ytterligare erfarenheter och blir berikade på något sätt. Ofta bryter vi bara tristessen som vi kan uppleva av att alltid vara likadan, alltid leva på likadant sätt.

En fransk tjej joinade mig i Skyfall. Så vackert, skört och känslosamt! Mycket fin tolkning hon gör av sin del, tycker jag.

Det enda jag ångrar idag, är att jag inte vågade börja testa mina gränser tidigare i livet. Hur skulle mitt liv ha sett ut idag i så fall? Jag tror att jag skulle ha kommit mycket längre i min utveckling om jag hade gjort det. Jag hade upplevt mer än vad jag gjort. Jag skulle ha haft en mycket starkare identitet samt bättre självkänsla än vad jag har idag.

Ytterligare en Bond-låt som blivit magisk. Tack, Michael för din join! Michael är bara 20 år ännu, men har ändå en sådan fantastisk kraft och sådant djup i sin röst. Jag gillar att sjunga med denna kille!

Jag är fullt medveten om att jag inte har så jättebra sångröst. Men det har också sin förklaring. Jag var med i skolkören i högstadiet, men efter hemska trauman som jag genomgick då jag var 16-18 år, slutade jag att sjunga. Jag slutade också att spela piano då jag var 16, för att jag inte hade något piano att spela på och för att pianon fick mig att minnas hemska trauman.

Det kändes som om någon försökte strypa mig varje gång jag försökte sjunga. Jag började också få stämbandsinflammationer så fort jag fick influensor – och då tappade jag rösten. Det har också känts som om jag haft någon typ av knutor på stämbanden i många herrans år. Tills jag började sjunga igen år 2018 – efter i princip 37 års tystnad. Jag började spela piano igen efter 32 års uppehåll, och nu kan jag komponera lite egen musik.

Jag kan absolut inte vara bäst i sång, för jag har ju knappt sjungit något alls under många herrans år. Bara sjungit lugnande godnattvisor för mitt barn, när barnet var litet. Jag kan inte heller vara bäst när jag sitter vid pianot.

Men jag är ändå stolt över att jag tagit mig förbi så starka hinder och så massiva murar som jag har haft runt mig. Jag är på väg att frigöra mig och jag vet att jag är stark. Jag kommer att lyckas.

Denna låt är oerhört svår att sjunga, tycker jag. Mycket text och ord som ska sjungas i varierad tonskala. Här gör jag båda rollerna.

Ibland önskar jag dock att jag hade mer energi än vad jag har idag. Sjukdomarna jag bär på, tär. Det finns så otroligt mycket jag vill hinna göra i mitt liv, så mycket jag vill hinna få uppleva. Och jag känner mig idag modigare än någonsin. Det är nog inte så många som trodde i min barn- och ungdom, att jag skulle våga sjunga kareoke internationellt eller framträda på någon scen såsom jag gör och gjort idag. Jag var ju den där försiktiga, blyga och snälla flickan som bara försökte vara alla andra till lags. Hårt fostrad att göra såsom jag blev tillsagd.

Här sjunger jag och en kille från Smule en cover av Marilyn Manson’s version av ”Sweet Dreams.

Jag fick aldrig riktigt chansen som barn, att utvecklas till en helt självständig individ. Men nu såsom vuxen, är jag det. Idag lever jag mestadelen av mitt liv i ensamhet och jag styr och ställer över mig själv. Det är faktiskt skönt, efter alla de krav jag har haft på mig tidigare. Nu kan jag äntligen göra lite mer såsom jag själv vill, om än jag är begränsad som sagt, av att jag är sjuk. Men jag har ju många idéer och uppslag och varken jag eller någon annan, vet hur långt jag kommer att gå. Livet är inte slut än. 🙂

Här spelar jag både mans- och kvinnoroll. 🙂 Det är roligt att byta skepnad!
Det är fantastiskt roligt att sjunga kareoke och att kunna sjunga tillsammans med folk över hela världen. Detta är en man från Filippinerna.

Att få möta människor från hela världen och få samspela med dessa på olika sätt, tycker jag är oerhört spännande att få göra. Vi må tänka och agera olika, men i sång och musik, kan vi förenas. <3

I min cover av David Bowies ”Cat People”, kunde jag inte låta bli att göra lite galna miner.
Naturligtvis har det funnits kärlek i mitt liv och jag har förmågan att älska djupt. Mer lojal och tillgiven än vad jag är när jag älskar någon, får man nog leta efter. Jag är en typisk enmanskvinna. Just här gjorde jag en kärleksförklaring till någon som redan hade lämnat mig, utan att jag riktigt förstått det. Jag hann inte riktigt med i vändningarna. Jag hade velat ha honom kvar mycket längre.