Västgötaspetsen Putte

Putte var av rasen västgötaspets, som är en svensk boskapsvallande hundras. De är grå i färgen och har kort päls och till sin kropp liknar Welsh Corgi Cardigan. Putte var min första egna hund, han kom in i mitt liv då jag var 8 år gammal. Jag hade honom tills jag var 16,5 år gammal. Om ni vill läsa mer om rasen västgötaspets, kan jag rekommendera er att läsa här.

Min västgötaspets Putte

En trogen följeslagare som jag hade mycket roligt med. Putte brukade kasta upp bakändan på sin kropp då han skulle springa nerför tvära magasinstrappan på vår gård och han var helt otrolig på att spela fotboll. Han var mycket duktig på att valla in våra kor då vi skulle mjölka dem. Om en ko sparkade honom, rullade han bara runt några varv och sedan var han uppe och sprang på benen igen och fortsatte vallningen. Hans bastanta kropp gjorde att han var oerhört tålig.

Jag har inte många bilder på min älskade Putte som var min ständiga följeslagare som barn och ung. Här dock en bild på Putte och vår sista strävhåriga tax ”Fula Frida”. 🙂 Bilden tog jag nog med en enkel kamera då jag var runt 13-14 år gammal och under någon av alla våra härliga hundprommisar vi hade i skog och mark, varje dag, flera gånger om dagen, året om. Jag älskade redan då att vara ute med hundarna.
Jag, putte och vår sista strävhåriga tax Frida, som kom från min mors egen uppfödning. Min mor avlade på schäfrar och strävhåriga taxar på 1960- och 1970-talet. Vi har kunnat spåra upp över 100 schäfrar på SKKs hunddata, som härrör sig från min mors avel. Då var de ännu friska och sunda. Jag var ungefär 14 år på den bilden.
Jag hittade ännu en bild på mig, Putte och Frida från då jag var runt 13-14 år gammal. Då visste jag inte vad som väntade mig i livet och att jag ganska så snart skulle förlora både min hund, min häst och min familj. Jag var godhjärtad och en ”duktig flicka”, som alltid gjorde allt som förväntades och krävdes av mig. Nu har jag mer skinn på näsan och går min egen väg.

Strävhåriga taxen ”Fula Frida”

Måste nog lägga in även en fin bild jag har på ”Fula Frida”, som var vår sista strävhåriga tax, som kom från min mors avelslinjer. Fridas mamma hade sålts till en familj och när mamman fick ungar, fick vi tillbaka en valp från den tiken.

Fula Frida sitter vackert! 🙂

Tyvärr äger jag inte ett enda kort på någon av våra schäfrar, som jag växte upp med. Men det var många schäfrar som fanns med i min barndom, eftersom min mor avlade fram sådana. Hon och jag har kunnat spåra över 100 schäfrar som kommit från min mors avel och som finns återgivna på SKK avelsdata. Lite om min bakgrund hittar ni här.